Hälsar Dig!
Himlen är sol och jorden bländande vit snö. Kylan har kommit, men när jag blundar känner jag lyckans värme genereras från min själ. Min bara hud, mina nakna känslor och mina rena tankar älskar med livet, tar emot livet i varje cell och skapar liv inom mig. Jag andas och ler och strålar antagligen ikapp med elden där uppe. Kinderna är röda av upphetsning. Just så här är det när skuggorna sover sin blåa sömn och hela ens väsen är i harmoni. Änglarna hörs för den som är stilla och änglarna syns för den som dansar. Ah, liv!
Jag har stigit upp och jag har stigit ned och om igen och om igen...Nu skälver mina läppar, blodet pulserar. Varje stund och ögonblick,ja, varje tid och varje plats har flammat upp och blivit ljus. Små lärdomsljus och små födelsedagsljus i ett vidunderligt universum där galaxer krockar och galaxer föds...om igen och om igen...
Läpparna skälver. Förgågna tiders smaker,sånger, blod och möten har flagnat bort och sprickorna läkts. Dagar av stumma skrik har blivit talande tystnad och jag blundar och är så nära att jag förnimmer doften, att jag känner andedräkten. En sekund med pirrande vibrationer, sen en kyss. Min kyss. Din kyss.
Jag tror på min resa, mina öron, mina ögon och min tunga. Jag färdas i tillit, hör andemeningen, ser skönheten och talar det som är mig givet, min sanning.Mitt lilla hjärtas sanning. Jag tror på dig och mig, som i en såndär stund när man ligger bredvid ett barn som precis somnat och man smeker dess panna i den dämpade belysningen och världen är en liten plats med lugna andetag där tiden stannat. Jag är stolt och jag njuter av det som passerat och det som är.Vår stund på jorden. Barnsligt förtjust funderar jag på att åter börja föra dagbok. Nu skulle den inte bli tillrättalagd som förr då mina tappra försök alltid mynnade ut i "litterära verk" och händelser som blev kvar på pennspetsen tack vare någon rädsla. Här och nu är det jag omaskerad och avklädd och jag kan spegla min historia, min tid, min värld och viska "Vacker, vacker och helig". Jag ser dina ögon och jag ser att du ser. Din själs spegel är en lovsång till livet, ett poem dagarna och nätterna skriver med en penna i händerna på ett barn. Vi är barn, livets barn, vi är smutsiga runt munnen, vi har smutsiga fingrar och smutsiga fötter. För vi vill smaka på allting och vi vill känna och gräva överallt och vi springer framåt, framåt, framåt! Vi är barn med små hjärtan som pumpar lust och lek. Vi är.
Det här är måhända vind, som för samman ord från nord, syd, öst och väst. Det här är måhända sand,som orden formar sig i. Det här är måhända vågen, som sveper bort dem. Måhända, men vind, sand och våg är ett. Oförstörbar energi. Ständig skapelse. Kärlek.
För evigt,
Darkflowersday
Himlen är sol och jorden bländande vit snö. Kylan har kommit, men när jag blundar känner jag lyckans värme genereras från min själ. Min bara hud, mina nakna känslor och mina rena tankar älskar med livet, tar emot livet i varje cell och skapar liv inom mig. Jag andas och ler och strålar antagligen ikapp med elden där uppe. Kinderna är röda av upphetsning. Just så här är det när skuggorna sover sin blåa sömn och hela ens väsen är i harmoni. Änglarna hörs för den som är stilla och änglarna syns för den som dansar. Ah, liv!
Jag har stigit upp och jag har stigit ned och om igen och om igen...Nu skälver mina läppar, blodet pulserar. Varje stund och ögonblick,ja, varje tid och varje plats har flammat upp och blivit ljus. Små lärdomsljus och små födelsedagsljus i ett vidunderligt universum där galaxer krockar och galaxer föds...om igen och om igen...
Läpparna skälver. Förgågna tiders smaker,sånger, blod och möten har flagnat bort och sprickorna läkts. Dagar av stumma skrik har blivit talande tystnad och jag blundar och är så nära att jag förnimmer doften, att jag känner andedräkten. En sekund med pirrande vibrationer, sen en kyss. Min kyss. Din kyss.
Jag tror på min resa, mina öron, mina ögon och min tunga. Jag färdas i tillit, hör andemeningen, ser skönheten och talar det som är mig givet, min sanning.Mitt lilla hjärtas sanning. Jag tror på dig och mig, som i en såndär stund när man ligger bredvid ett barn som precis somnat och man smeker dess panna i den dämpade belysningen och världen är en liten plats med lugna andetag där tiden stannat. Jag är stolt och jag njuter av det som passerat och det som är.Vår stund på jorden. Barnsligt förtjust funderar jag på att åter börja föra dagbok. Nu skulle den inte bli tillrättalagd som förr då mina tappra försök alltid mynnade ut i "litterära verk" och händelser som blev kvar på pennspetsen tack vare någon rädsla. Här och nu är det jag omaskerad och avklädd och jag kan spegla min historia, min tid, min värld och viska "Vacker, vacker och helig". Jag ser dina ögon och jag ser att du ser. Din själs spegel är en lovsång till livet, ett poem dagarna och nätterna skriver med en penna i händerna på ett barn. Vi är barn, livets barn, vi är smutsiga runt munnen, vi har smutsiga fingrar och smutsiga fötter. För vi vill smaka på allting och vi vill känna och gräva överallt och vi springer framåt, framåt, framåt! Vi är barn med små hjärtan som pumpar lust och lek. Vi är.
Det här är måhända vind, som för samman ord från nord, syd, öst och väst. Det här är måhända sand,som orden formar sig i. Det här är måhända vågen, som sveper bort dem. Måhända, men vind, sand och våg är ett. Oförstörbar energi. Ständig skapelse. Kärlek.
För evigt,
Darkflowersday
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar